Hörneå bys hemsida www.becken.se
Dynamit i Hörnån
Ett mail till Redaktionen 2020-01-10 berättade om en dramatisk sprängning. Nu var det tack och lov en sprängning med goda avsikter, från Hörnefors förr i tiden, men med riskabla konsekvenser. Det är "NN" som skickat in artikeln, med önskan om att vara anonym. Händelserna är nog preskriberade för de berörda, men vittnar om brister i säkerhet då det begav sig.
NN's berättelse har paralleller till egna mer nutida händelser, dels egen bergshantering men även vid anlitande av en konsultsprängare. Detta kan ge grund till en separat artikel på Becken-Webben.
Gunnar Engström, 2020-01-11
Här får vi läsa NNs berättelse:
Dynamit i Hörnån
Det här hände på början av sjuttiotalet. Jag kan inte precisera årtalet, det var inte första gången det sprängdes i ån men första och enda gången jag såg det hända. Jag vet inte om jag ska berätta den här historien eftersom jag antar att alla känner till den .. men om inte .. så borde de. Vi som var med pratade om det ibland.
Jag tror jag går i lågstadiet .. 3:an eller så. Det är vår och det är ganska mycket is som klumpat sig vid bron intill kyrkan som vanligt. Det är översvämning. Vi cyklar över på väg hem från skolan och två gubbar skriker åt oss att cykla upp till vägen (Kanalgatan) så vi står där en sju åtta stycken ungar som tittar på de här gubbarna som vinglar kring på isflaken. Vi bara typ nickade "japp .. dom vet vad dom gör" .. och sen ser vi gubbarna komma som John Cleese med armarna ut springande upp över kanten "TÄÄNT var det här" .. "tänt vad det HÄÄÄR" skriker de och stannar ungefär halvvägs. Så vi var säkra med marginal.
Vi väntar .. jag ser och känner det som händer innan jag hör det. Plötsligt lyfter is som raketer rakt upp .. som man knäpper med fingrarna. Sen känner jag en puff i magen .. och efter det en knall. Alla står vi och tittar uppåt .. de bara fortsätter upp som ett fyrverkeri .. högt, jättehögt .. nu gnistrar de mot solen .. hänger där ett ögonblick tvekande innan fallet börjar .. och kommer ner .. mot oss. -->
Japp.
Som ett mirakel blev ingen träffad. Det gick för fort .. vi hann inte fatta hur farligt det var innan bitarna landade. En kompis fick en på styret som böjde det krokigt, nån fick en på pakethållaren. De största kanske vägde två tre kilo styck, många var som knytnävar. Rena block landade i korsningen Megrundsvägen Kanalgatan .. men vi stod en 30-40 meter neråt på Kanalgatan naturligtvis .. för att få bra sikt på säkert avstånd ;) Jag tror vi var runt åtta stycken både tjejer och killar.
På sjuttiotalet kunde man faktiskt göra sånt och komma undan med det. Det var så naturligt att det knappt stod i tidningen. Sprängning av isproppar var vanligt. Tror det sprängdes i Sävarån också.
Gubbarna satte mer dynamit men då fick inte vi vara kvar. Det var en översvämning på gång förstår du. Det tog minst en timma innan nästa sprängning för jag satt i köket efter middag när vi hörde knallen. Tydligen hade de valt längre ner i isproppen istället .. nånstans där ån delar sig alltså. Sprängningen vi upplevde hände just nedanför bron vid kyrkan intill den där hällen. Det kanske var hällen som skickade all is i vår riktning. Och hela proppen nerströms var fortfarande kvar. Den rörde sig inte ett smack .. blev bara ett hål.
Jag berättade för mamma och pappa hemma men mamma var bara lugnt "ja men ni ska lyssna på folk när de säger att ni ska akta er!". De trodde förmodligen att jag överdrev .. och pappa säger "ungdomlig entusiasm" och bläddrar förstrött vidare i tidningen.
Men det hände. Jag har aldrig glömt det. Om det hänt idag hade det stått i New York Times.
f.d. Hörnefors-bo med hemlängtan
Bild 1. Sökandet efter någon passande bild i arkiven gav denna. Skylt ihågkommen från 1960-talet, med betydelse att hålla sig undan.
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se